UNESCO beskriver kyrkorna som ett ”enastående exempel på medeltida kyrkobyggnadstraditioner i Centraleuropa”. De är samtidigt ett levande bevis på hur lokalt hantverk, religiös tro och naturens förutsättningar tillsammans formade en arkitektur som saknar motsvarighet i Europa. Kyrkorna bär den officiella beteckningen ”Wooden Churches of the Carpathian Region in Poland and Ukraine”, då liknande byggnader även finns på den ukrainska sidan av bergskedjan.

Träkyrkorna i Karpaternaa

Medeltida mästerverk i trä

Byggnaderna uppfördes av lokala timmermän utan formell arkitektutbildning men med djup kunskap om träets egenskaper och bergsklimatets krav. Kyrkorna konstruerades med den traditionella knuttimringstekniken, där stockar fogas samman utan spik. Taken är höga och branta för att tåla snömassor, och täckta med träspån som skyddar konstruktionen mot fukt.

Kyrkornas yttre kan verka enkla, men interiörerna rymmer ett rikt konstnärligt universum. Väggar och tak är täckta av polykroma målningar med bibliska motiv, helgon, ornament och symboler från senmedeltiden. För den tidens ofta illitterata befolkning fungerade bilderna som en visuell katekes.

Redan under senmedeltiden utvecklades i Karpaterna en särskild tradition av gotiska träkyrkor. Den kombinerade västeuropeiska byggnadsformer med lokala folkliga traditioner. Resultatet blev helgedomar som smälter samman med landskapet – kyrkor som nästan verkar växa upp ur marken, omgivna av träd, ängar och små byar.

Bland de mest betydelsefulla kyrkorna finns de i Binarowa, Blizne, Dębno Podhalańskie, Haczów, Lipnica Murowana och Sękowa. Var och en representerar en särskild variation av den regionala stilen, men alla förenas av sin träarkitektur, sina medeltida dekorationer och sin historiska kontinuitet.

Kyrkan i Dębno Podhalańskie är särskilt känd för sitt nästan helt bevarade medeltida måleri med geometriska och växtinspirerade motiv. I Binarowa täcks interiören av färgstarka bibliska scener från 1500-talet. Kyrkan i Haczów hör till de största gotiska träkyrkorna i Europa och visar hur monumentala byggnader kunde skapas enbart i trä.

Under århundradena har kyrkorna fungerat som centrum för byarnas andliga liv, dop, bröllop och högtider. Trots krig, bränder och politiska förändringar har många av dem bevarats i nästan ursprungligt skick. De är därför inte bara arkitektoniska monument utan också bärare av ett levande immateriellt kulturarv.

När UNESCO upptog kyrkorna på världsarvslistan betonades deras betydelse som exempel på hur mänsklig kreativitet kan uttryckas med enkla material i harmoni med naturen. De visar också hur religiös arkitektur kunde anpassas till lokala traditioner utan att förlora sin symboliska kraft.

Idag är kyrkorna populära mål för kulturresenärer och pilgrimer. Många ligger i natursköna områden nära vandringsleder och små bergsbyar, vilket gör ett besök till en kombination av kulturhistoria och landskapsupplevelse. Eftersom flera av kyrkorna fortfarande används för gudstjänster är öppettiderna begränsade och ofta kopplade till lokala församlingar.

Träkyrkorna i Karpatiska Regionen i Polen är ett enastående arv från medeltiden – en förening av tro, konst, hantverk och natur. Som del av UNESCO:s världsarv tillhör de inte bara Polens historia, utan hela mänsklighetens gemensamma kulturarv.

I Polen finns en tserkva tillägnad aposteln Jakob i Powroźnik. Tre kyrkor är vigda åt ärkeängeln Sankt Mikael och ligger i Brunary Wyżne, Turzańsk och Smolnik. I Owczary finns en kyrka tillägnad Vår Frus beskydd. I Chotyniec ligger en kyrka vigd åt Jungfru Marie födelse. Dessutom finns två kyrkor tillägnade Sankt Parascheva i Kwiatoń och Radruż.

Träkyrkorna smälter in perfekt i det omgivande landskapet med sina skogbeklädda berg. De står oftast på kullar omgivna av gamla träd och trästaket med pittoreska grindar. Man använde oftast gran för att bygga hus, medan lärkträden reserverades för tempelbyggen. Byggmästarnas yrkesskicklighet manifesteras genom hur väggarnas bjälkar är sammanfogade och i finsnickerierna på tak och klockstaplar. Inuti kyrkorna finns ofta polykroma fresker, men allra viktigast är ikonerna. Ikoner är bilder målade på trä som föreställer Jesus, Gudsmodern, helgon och olika bibliska scener. Ikonerna placeras alltid i samma traditionella följd enligt kraven från den liturgiska ordningen. Innan en ikon välsignas målar man på en text som beskriver ikonen.

Läs mer om detta världsarv på www.whc.unesco.org