Före 1939 levde ca 3.5 miljoner judar i Polen. Då kom andra världskriget och nästan alla judar mördades av nazityskar. Nu lever i Polen ca 5000 judar.

Få platser som påminner om deras kultur berättar om en värld som inte längre finns och som aldrig mer kommer att finnas. Judiska tempel, mykvor, synagogor förvandlades efter kriget i bibliotek, biografer eller förrådshus. De flesta förstördes under kriget.

Det är få gamla judiska byggnader som finns kvar i Polen. I Warszawa bad judarna före 1939 i ca 300 synagogor – idag kan de bedja i en enda synagoga som för några år sedan rekonstruerades tack vare den polska staten och den judiska församlingen. Fler synagogor finns bara i Tykocin (nordöstra Polen) och i den gamla judiska stadsdelen Kazimierz i Krakow där man sedan 17 år har organiserat på sommaren en festival av judiska kulturen.

I hela Polen finns hundratals judiska begravningsplatser. I judiska språket heter de kirkut. Det är svårt att hitta de flesta av dem, men några av dem är kända i hela världen. I Lodz (mellersta Polen) finns den största judiska begravningsplatsen i hela Europa, på den judiska begravningsplatsen i Warszawa kan man se hundratals fina gravstenar med ornament och vackra skulpturer och till Lezajsk kommer i början av varje år tusentals chassider från hela världen för att be vid graven av deras zaddik Elimelech.

Under kommunisttiden i Polen var judarnas religiösa liv så gott som dött. Nu är det annorlunda. Judarna firar på samma sätt som de gjorde det för 100 eller 200 år sedan sina viktigaste helgdagar: Jom Kippur, Rosh ha Shana, dricker brännvin till Purim, bygger symboliska tält till Shawuot och bakar maca till Pessach.

I Krakow och Warszawa kan man äta traditionella judiska rätter: czulent, karp, sill med potatis. Fler och fler restauranger i de två städerna serverar sådana rätter inte bara för judar utan också för tusentals turister som varje år kommer till Polen för att uppleva den nya judiska kulturen och smaka på den gamla.